Förlossningsberättelse
Har funderat på om jag ska skriva en förlossningsberättelse eller inte. Men nu 2 veckor efter förlossningen så känns det som att det är dags, innan jag glömmer alltför mycket. Här kommer årets längst inlägg!
Allt började tisdagen 21 December. Vaknade på natten med förvärkar som kom var 10 minut. Thomas stannade hemma eftersom vi inte visste vad som skulle hända och när. Men redan framåt förmiddagen så avtog förvärkarna. Men natten till den 22 Decemeber kom de tillbaka igen, 10 minuters mellanrum även denna gången. De höll i sig hela dagen till och från.
På kvällen ringde jag förlossningen, dels för att jag inte visste om det var förvärkar eller om det var riktiga värkar och dels för att jag var ganska trött efter 2 vakna nätter. De tyckte att om vi ville så kunde vi komma in för en koll. Vi körde in och fick ligga med CTG. De registrerade en pigg bebis och mycket små värkar. Jag fick med mig en liten påse med piller som skulle hjälpa mig sova. Tyvärr så gjorde de inte så mycket nytta. Vaknade ändå till och från hela natten.
23 december var vi i Ystad och köpte de sista julklapparna. Nu började det göra mera ont och jag var tvungen att andas igenom värkarna. Kvällen kom och jag insåg att någon sömn kommer det inte att bli i natt heller. Värkarna kom fortfarande med ca 10 minuters mellanrum men jag kunde inte sitta eller ligga ner för det gjorde sjukligt ont i korsryggen. Jag var tvungen att gå eller stå hela tiden.
24 December, julafton. En snöstorm hade dragit in på kvällen innan och vi var mer eller mindre innesnöade. Jag försökte hålla mig lugn smatidigt som jag insåg att vi måste åka till förlossningen snart. Ont gjorde det och smärtstillande skulle jag ha. Nu i efterhand så vet jag inte hur men jag lyckades i alla fall ta ut hästarna och göra i ordning i stallet. Vid 10 kom traktorn som plogar vår väg äntligen. Dock hade en bil fastnat på vägen och blockerade den delvis. Men det var inget som skulle hindra oss. Thomas var ute och pratade med han som lörde traktorn och berättade att vi skulle till BB. Han skottade upp en väg runt bilen delvis ut på grannens fält.
Ringde mamma och bad dem hämta Junior. De var ju också lite innesnöade så de fick skotta ut bilen. De kom aldrig ända hem med bilen igen utan fick gå en bra bit för vägen hade blåst igen. Junior fick i alla fall fira jul med mamm, pappa och syster. Katarina och Linda informerades om läget och att det kanske behövdes hjälp med hästarna.
Väl inne på förlossningen så fick jag igen ligga med CTG. Dock registrerades bara ytterst små värkar. Jag kunde fortfarande inte ligga ner utan fick stå upp hela tiden. Jag var öppen 3-4 cm. De frågade om vi ville bli inskrivna eller åka hem igen. Med tanke på vädret så valde vi att stanna kvar. Vi trodde i detta läget att det skulle gå lite snabbare än vad det tillslut gjorde. Jag ville ha smärtstillande men det skulle dröja 12 timmar innan jag fick nåt.
Under dagen så togs det flera CTG kurvor men de registrade inga ordentliga värkar. Jag kände ingenting i magen utan alla mina värkar satt i ryggen hela tiden. På kvällen var jag trött. Nattpersonalen kom och fick en helt underbar barnmorska som direkt tyckte att jag skulle ta ett varmt bad. Aldrig någonsin har ett varmt bad varit så lockande. Jag hade ju stått upp hela natten och dagen. Fötterna gjorde ont och ryggen ska vi inte ens prata om. Låg i badet i ett par timmar. Det var lätt det bästa jag gjort på länge. Äntligen kunde jag slappna av lite och slumrade till lite.
Efter badet var klockan strax efter midnatt och vi jublade lite tyst. Det blev ingen julaftonsbebis! Jag var fortfarande bara öppen 3-4 cm och det kändes lite jobbigt att det inte hänt nåt mer. Jag fick en morfinspruta för att kunna sova. Den sprutan var inte helt fel. Den tog inte bort allt det onda men jag sov till och från hela natten. Hade även en varm vetekudde på korsryggen.
25 december. På morgonen hade jag nästan inga värkar alls. Vi gick ut på förmiddagen. Handlade mat åt Thomas. Under sena eftermiddagen började värkarna komma tillbaka. Och det gjorde mer och mer ont. På kvällen behövde jag ha smärtlindring. Prövade akupunktur och lustgas. Inget hjälpte som jag ville. Av lustgasen blev jag bara yr.
Läkaren kom och de skulle försöka ta hål på hinnorna men det gick inte. Lucas låg för högt upp så de kom inte åt ordentligt. När nattpersonalen kom så tyckte de att jag skulle bada igen. Innan badet lyckades de övertala mig till att pröva sterila kvaddlar. Det gör jag aldrig mer. dels gjorde det så jäkla ont när de sprutade in det under huden och så hjälpte det knappt alls.
Låg i badet någon timme. Hade väldigt ont och kommer ihåg att jag bad om epidural men de ville inte ge mig den eftersom de var rädda att det skulle stanna av värkarbetet igen. Efter badet kommer jag inte ihåg allt som hände. Thomas har fyllt i mina minnesluckor och så har jag läst förlossningsjournalen. Jag var öppen 8 cm. De kopplade på CTG:n igen men de kunde fortfarande inte registrera värkarna. De satte skalpelektroder på Lucas för att få bättre koll på hjärtljuden. De satte 3 stycken men alla lossnade. Han ville inte alls vara med på den leken. Tillslut fick jag även dropp för jag fick inga krystvärkar. Prövade att stå upp och att sitta på en pall men tillslut var det bästa att ligga ner. Jag trodde att detta går inte och jag bad dem hela tiden att hjäpa mig. Tydligen så tillkallades läkaren och de hade en sugklocka redo men då jävlar tog jag i. Thomas sa att jag blev alldeles tomatröd i hela huvudet.
03.35 föddes vår lilla sparvunge. Lång och smal och perfekt på alla vis. Värt varenda sekund av allt det onda och jobbiga.
Allt började tisdagen 21 December. Vaknade på natten med förvärkar som kom var 10 minut. Thomas stannade hemma eftersom vi inte visste vad som skulle hända och när. Men redan framåt förmiddagen så avtog förvärkarna. Men natten till den 22 Decemeber kom de tillbaka igen, 10 minuters mellanrum även denna gången. De höll i sig hela dagen till och från.
På kvällen ringde jag förlossningen, dels för att jag inte visste om det var förvärkar eller om det var riktiga värkar och dels för att jag var ganska trött efter 2 vakna nätter. De tyckte att om vi ville så kunde vi komma in för en koll. Vi körde in och fick ligga med CTG. De registrerade en pigg bebis och mycket små värkar. Jag fick med mig en liten påse med piller som skulle hjälpa mig sova. Tyvärr så gjorde de inte så mycket nytta. Vaknade ändå till och från hela natten.
23 december var vi i Ystad och köpte de sista julklapparna. Nu började det göra mera ont och jag var tvungen att andas igenom värkarna. Kvällen kom och jag insåg att någon sömn kommer det inte att bli i natt heller. Värkarna kom fortfarande med ca 10 minuters mellanrum men jag kunde inte sitta eller ligga ner för det gjorde sjukligt ont i korsryggen. Jag var tvungen att gå eller stå hela tiden.
24 December, julafton. En snöstorm hade dragit in på kvällen innan och vi var mer eller mindre innesnöade. Jag försökte hålla mig lugn smatidigt som jag insåg att vi måste åka till förlossningen snart. Ont gjorde det och smärtstillande skulle jag ha. Nu i efterhand så vet jag inte hur men jag lyckades i alla fall ta ut hästarna och göra i ordning i stallet. Vid 10 kom traktorn som plogar vår väg äntligen. Dock hade en bil fastnat på vägen och blockerade den delvis. Men det var inget som skulle hindra oss. Thomas var ute och pratade med han som lörde traktorn och berättade att vi skulle till BB. Han skottade upp en väg runt bilen delvis ut på grannens fält.
Ringde mamma och bad dem hämta Junior. De var ju också lite innesnöade så de fick skotta ut bilen. De kom aldrig ända hem med bilen igen utan fick gå en bra bit för vägen hade blåst igen. Junior fick i alla fall fira jul med mamm, pappa och syster. Katarina och Linda informerades om läget och att det kanske behövdes hjälp med hästarna.
Väl inne på förlossningen så fick jag igen ligga med CTG. Dock registrerades bara ytterst små värkar. Jag kunde fortfarande inte ligga ner utan fick stå upp hela tiden. Jag var öppen 3-4 cm. De frågade om vi ville bli inskrivna eller åka hem igen. Med tanke på vädret så valde vi att stanna kvar. Vi trodde i detta läget att det skulle gå lite snabbare än vad det tillslut gjorde. Jag ville ha smärtstillande men det skulle dröja 12 timmar innan jag fick nåt.
Under dagen så togs det flera CTG kurvor men de registrade inga ordentliga värkar. Jag kände ingenting i magen utan alla mina värkar satt i ryggen hela tiden. På kvällen var jag trött. Nattpersonalen kom och fick en helt underbar barnmorska som direkt tyckte att jag skulle ta ett varmt bad. Aldrig någonsin har ett varmt bad varit så lockande. Jag hade ju stått upp hela natten och dagen. Fötterna gjorde ont och ryggen ska vi inte ens prata om. Låg i badet i ett par timmar. Det var lätt det bästa jag gjort på länge. Äntligen kunde jag slappna av lite och slumrade till lite.
Efter badet var klockan strax efter midnatt och vi jublade lite tyst. Det blev ingen julaftonsbebis! Jag var fortfarande bara öppen 3-4 cm och det kändes lite jobbigt att det inte hänt nåt mer. Jag fick en morfinspruta för att kunna sova. Den sprutan var inte helt fel. Den tog inte bort allt det onda men jag sov till och från hela natten. Hade även en varm vetekudde på korsryggen.
25 december. På morgonen hade jag nästan inga värkar alls. Vi gick ut på förmiddagen. Handlade mat åt Thomas. Under sena eftermiddagen började värkarna komma tillbaka. Och det gjorde mer och mer ont. På kvällen behövde jag ha smärtlindring. Prövade akupunktur och lustgas. Inget hjälpte som jag ville. Av lustgasen blev jag bara yr.
Läkaren kom och de skulle försöka ta hål på hinnorna men det gick inte. Lucas låg för högt upp så de kom inte åt ordentligt. När nattpersonalen kom så tyckte de att jag skulle bada igen. Innan badet lyckades de övertala mig till att pröva sterila kvaddlar. Det gör jag aldrig mer. dels gjorde det så jäkla ont när de sprutade in det under huden och så hjälpte det knappt alls.
Låg i badet någon timme. Hade väldigt ont och kommer ihåg att jag bad om epidural men de ville inte ge mig den eftersom de var rädda att det skulle stanna av värkarbetet igen. Efter badet kommer jag inte ihåg allt som hände. Thomas har fyllt i mina minnesluckor och så har jag läst förlossningsjournalen. Jag var öppen 8 cm. De kopplade på CTG:n igen men de kunde fortfarande inte registrera värkarna. De satte skalpelektroder på Lucas för att få bättre koll på hjärtljuden. De satte 3 stycken men alla lossnade. Han ville inte alls vara med på den leken. Tillslut fick jag även dropp för jag fick inga krystvärkar. Prövade att stå upp och att sitta på en pall men tillslut var det bästa att ligga ner. Jag trodde att detta går inte och jag bad dem hela tiden att hjäpa mig. Tydligen så tillkallades läkaren och de hade en sugklocka redo men då jävlar tog jag i. Thomas sa att jag blev alldeles tomatröd i hela huvudet.
03.35 föddes vår lilla sparvunge. Lång och smal och perfekt på alla vis. Värt varenda sekund av allt det onda och jobbiga.
Kommentarer
Postat av: Sofia
Supergrattis ännu en gång! Såna här berättelser är alltid lite avskräckande för en som inte fött...
Hoppas vi hinner via Malmö snart och hälsa på er (blir knappast nu i januari). Ha det härligt med sparven! :)
Postat av: Lina - Inridning, tävling och graviditet!
Kul läsning! Längtar tills det blir vår tur...
Ni var i Ystad väl? Mamma (barnmorska) tycker vi ska åka dit, även om det är dubbelt så långt som till Lund. Ystad ska tydligen vara mycket mysigare och personligare!
Postat av: annsoh
nu kör jag igång dagens blogg gå in och anmäl dig
Trackback
