3 år
Orkar inte skriva om att jag är hemma idag och försöker bli av med min förkylning. Hoppas att jag blir frísk tills nästa vecka för på fredag ska jag åka hem och hälsa på mamma och pappa. Härligt.
Igår "firade" jag och Thomas år tillsammans. 3 år sedan vi käkade pizza på Caspers en söndag kväll och sedan körde hem till mig och drack kaffe. (För 3 år sedan drack jag alltså fortfarande kaffe). 3 år. Har hunnit med en gemensam lägenhet, ett hus köp, blivit klar i skolan, jobbar, renoverar och planerar framtiden. 3 år är egentligen en kort tid. Vi dejtade aldrig. Skönt att slippa den pressen, istället var vi hos mig eller hon han och kollade på tv, pratade och umgicks. Skön start på ett förhållande kan jag personligen tycka. Att kunna vara sig själv är en stor fördel och det är kanske en av de största orsakerna till att vi fortfarande sitter här idag.
Jag kommer ihåg när jag träffade hans familj för första gången, vi hade väl träffats i en vecka tror jag, eller två. Jag sover över hos han och vi skulle gå in till hans föräldrar och käka frukost. Då var alla han brödrar med respektive där. Snacka om mindre chock. 20 pers till frukost. Där att jag och små svettades och försökte räkna hur många vi var runt bordet. Känner mig lyckligt lottad att jag blev så varmt välkomnad in i hans familj.
Ser fram emot de nästa 3 åren och vad de för med sig.
Igår "firade" jag och Thomas år tillsammans. 3 år sedan vi käkade pizza på Caspers en söndag kväll och sedan körde hem till mig och drack kaffe. (För 3 år sedan drack jag alltså fortfarande kaffe). 3 år. Har hunnit med en gemensam lägenhet, ett hus köp, blivit klar i skolan, jobbar, renoverar och planerar framtiden. 3 år är egentligen en kort tid. Vi dejtade aldrig. Skönt att slippa den pressen, istället var vi hos mig eller hon han och kollade på tv, pratade och umgicks. Skön start på ett förhållande kan jag personligen tycka. Att kunna vara sig själv är en stor fördel och det är kanske en av de största orsakerna till att vi fortfarande sitter här idag.
Jag kommer ihåg när jag träffade hans familj för första gången, vi hade väl träffats i en vecka tror jag, eller två. Jag sover över hos han och vi skulle gå in till hans föräldrar och käka frukost. Då var alla han brödrar med respektive där. Snacka om mindre chock. 20 pers till frukost. Där att jag och små svettades och försökte räkna hur många vi var runt bordet. Känner mig lyckligt lottad att jag blev så varmt välkomnad in i hans familj.
Ser fram emot de nästa 3 åren och vad de för med sig.
Kommentarer
Trackback
